Glam Up Your Life

Veckan hare varit hysterisk och händelserim och med alldeles för lite tid över för bloggande. Detta är mina tio höjdpunkter för veckan:

1) Arbetsintervjuer
Efter två månader av envist stångande mot en betongmur börjar folk äntligen ringa upp och vilja prata med mig. Vem vet, snart kanske jag har en annan titel än charktant...spännande och mycket, mycket skrämmande...på ett bra sätt.

2) Thailändsk massage
I en liten lokal nära Carlanderska har den bedårande söta Kitty sin salong där hon ger trötta muskler lättnad. Med starka nypor knådar hon igenom hela kroppen till skön klassisk musik och det är verklugen ett pånyttfödelse för både kropp och sinne!

3) Aerobics med Tobias
Jag vågade mig till sist iväg till Aerobicstimmen på Friskis och Svettis i Partille med Tobias, vår alldeles egna lilla dansanta hunk. Jag var livrädd för att göra bort mig genom att inte hänga med på ett enda steg, men det gick riktigt bra och jag var redigt svettig efter en timme fylld av jassé och andra coola steg.

4) Semlor!
Jag brukar faktiskt bara äta en enda semla på just fettisdagen. Men i år blev den en och en halv. Min pojkvän jobbar i Lerum och köpte med sig semlor från Petterséns och de var himmelskt goda! Massa mandelmassa med mycket smak! Yammy!

5) Vårfärger
Hemtex svämmar över av glada paseteller och efter en liten rokad är vår hall nu fylld av gröna kuddar och ett fint draperi som döljer alla dystra vinterkläder. Sovrummet har i sin tur fått syrénfärgade kuddar som matchar min fina runda hattask med alla mina underkläder i.

6) Thé
Är man frusen finns det inget bättre än en kopp thé. Jag gick in på Kahls för första gången på väldigt länge...och trots att det är dyrt att köpa lyxigt lösviktsthé så är det ju så himla roligt att få sniffa sig igenom alla sorter och testa nytt varje gång. Favoriten är dock fortfarande Yogithét.

7) Legally Blonde
Ja - den är hysteriskt löjlig...men jag kan bara inte låta bli att bli förförd av den här söta och lätt (svårt?) naiva filmen. Ett fluffigt, dunigt rosa moln fyllt av positivitet lägger sig över den annars så grå februaritiden.

8) Green & Black's Organic Dark Chocolate
...made with the finest Trinitario cocoa beans for an intense taste. Här behövs nog ingen kommentar tror jag....

9) Fågelskådning
Någongång i november offrade jag ett rött skosnöre för att sätta upp tre fågelbolla rutanför fönstret. Bollarna har varit skrämmande tomma, inte en enda pippifågel...förrän i morse då en ensam liten mes landade och pickade i sog nåt halvt gram frön innan den flög sin kos. Hoppas han tar med sig sina polare nästa besök. 

10) Nygammal mobil
Då min senaste mobil har börjat leva sitt eget liv har min förra återfått sin tjänst. Jag har faktiskt glömt varför jag dumpade min silvriga LG med spegel. Den fungerar alldeles utmärkt och är mycket bättre än den jag bytte till. Dessutom hade jag den när jag bodde i Berlin så varje gång jag tar upp den sköljer en skön nostalgisk våg över mig.

Beth Ditto har synts i tabloiderna ett bra tag nu...en stor kvinna som klär sig rockigt och hänger med Kate Moss...lite för convenient och tillrättalagt har jag alltid tyckt. Liksom lite för passande att en kraftigt överviktig tjej skall släppas in bland den pinnsmala amerikanska och brittiska societeten så att de själva skall ses som fördomsfria. Lika äkta som nittiotalets sammansatta popgrupper som alltid hade en färgad kille med eftersom det var politiskt korrekt. 

I stand corrected, Beth Ditto är en sjukt duktig sångerska med en fantastisk röst som matchar de stora rockikonerna. Gossips musik är medryckande, gungig rockpop med kraftiga retroinfluenser. Hur jag lyckets missa detta är helt oförståligt. Jag har spenderat senaste timman med att gå igenom en drös youtubeklipp och det jag hört hittills är riktigt riktigt bra.

Så denna frontkvinna Beth, det är ju svårt att inte skriva något om henne, Detta är inte någon tjockis som plockats från gatan för den politiska korrektheten, så mycket är klart. Detta är en tjej med tonvis av utstrålning, en hel del rock n roll i blodet och väldigt bra klädsmak. Vilken storlek hon har spelar ingen roll, den här kvinnan är väldigt vacker och hade förmodligen varit det även om hon gått upp eller ner. Varför hon valt att hänga med kokainjunkien Moss som enligt mig är den mest överskattade modellen någonsin fattar jag däremot inte alls,

I slutändan hoppas jag ändå naturligtvis att en sådan grej som Beths coolhet och det faktum att hon blivit erkänd och beundras av "eliten" kan få kroppsidealen att förändras och att vi som människor skall få lov att vara så olika som vi är gjorda att vara.

Jag är ursugen på att skaffa en ny, rolig ovh somrig frisyr...och som vanligt har jag siktat in mig på något extremt fräckt, men formodligen kommer det att bli nån blond page som vanligt.

Det var en bild i Amelia (mammas tidning får jag säga till mitt försvar) som jag tror var på Gwen Stefani (jag borde ju känna igen denna stilikon, shame on me, men hon hade ett knepigt ansiktsuttryck så jag får skylla på det) i en silverblond, trettiotalsinspirerad kort bob med stora lockar...så vackert! Jag är ju dessutom van att pilla med papiljotter och sånt där så jag tror inte att den kommer att vara särskilt svårskött, och i värsta fall kan man väl ta fram plattången och köra en blank tjugotalsfrisyr.

Problemet är att min lugg måste växa en bit till först, men det skall väl inte ta för lång tid. Till min födelsedag i slutet av mars satsar jag helt enkelt på en ny va-va-voom-bob ala Jean Harlow

Shit-pommesfrites vad jag är godissugen...och vem f-n orkar pulsa iväg till macken i snön? Har försökt stilla det värsta med Ikea-choklad men det är ärligt talat lika gott som att tugga på en Billy-bokhylla. Funderar på att äta cappuccinopulver direkt ur påsen...men då det är lakrits jag är mest sugen på tror jag inte det hjälper heller...och jag orkar inte sätta igång ett kakbak heller. Får väl helt enkelt gå och lägga mig och min abstinensfyllda kropp och försöka glömma och hoppas det går över till imorgon. Och om jag någonsin får för mig att gå på GI-diet så var vänliga och påminn mig om denna kväll.

Som vissa av er kanske vet så jobbar jag extra i en delikatess i en stor butik i förorten. Inte det mest glamourösa av jobb, men det ger cash för dagen och mina kollegor är underbara...(och det yrke jag utbildat mig till är pressat mellan lågkonjunkturens käftar). Sen jag började jobba där för ungefär 2,5 år sedan har jag upptäckt vildsvinssalami, San Daniel-skinka och manchegoost...tre godbitar jag rekommenderar er alla att testa. Jag har också upptäckt att hanteringen av kött var långt ifrån mina föreställningar. Lugn nu, det kommer inte att komma något sensationellt avslöjande om mat som tappas igolvet och sedan plockas upp eller något annat Janne-Josefson-ish...det här inlägget är motpolen i just den debatten.

Det finns en myndighet som heter Miljö & Hälsa som står och bevakar vartenda steg vi tar i vår lilla deli...jag föreställer mig det som ett gäng elaka gubbar med bacillskräck och hypokondri klädda i mörk kostym som aldrig någonsin jobbat i en delidisk själva. De sitter i nån stel sal och sänder ut bestämmelser som är helt omöjliga att följa, ekonomiskt ohållbara och helt uppåt väggarna knasiga. Framförallt är de flesta av dessa bestämmelser totala klimatbovar och miljöhot.

Eller vad sägs om följande historia: Vi vill sälja ekologisk skinka. Visst säger byråkraterna, men då får ni se till att den aldrig nuddar någon annan oekologisk skinka och varje gång ni skall skära den så måste ni slänga första skivan då kniven varit i kontakt med oekologiska produkter. VA!? Var låg logiken i det? Den ekologiska skinkan var nästan dubbelt så dyr som den vanliga skinkan, men många kunder ville testa och köpte kanske två skivor. För varje två skivor jag skar till en kund fick jag alltså kasta en...dvs vi kastade en tredjedel av skinkan. Ekologiskt? Inte i mina ögon! Inte konstigt att den var så dyr med det svinnet.

Eller alla skinkor som inte ens är öppnade men som går ut om tre dagar. De får vi inte sälja, vi får inte ta med oss hem och frysa in och vi får inte ge bort till t.ex. stadsmissionen. Sju kilo vinmarinerad rostbiff hade nog glatt de hemlösa.,,,men nej. Vilken stor person som bestämt detta vet jag inte, men idiotiskt är det iaf!

Det känns lustigt (eller snarare olustigt) att mitt i klimat-och miljödebatten som får oss att köpa ekologist och byta bil ännu inte nått charkprodukterna. Kunderna kräver att jag öppnar nytt fastän att det inte är något fel på den redan öppnade produkten vilket ofta resulterar i högt svinn...vi får helt enkelt kasta mängder av mat som inte är dåligt. Sen det här med pressade skinkor som det blev ramaskri om...vad är det egentligen för fel i att använde mer av det kött som en gris ger? Är man normalt funtad och någorlunda insatt kan man dessutom läsa på paketet om det är en pressad skinka eller inte, dessutom syns det. Tänk om man för varje slaktad gris bara skulle använda kotlett, filé och ren skinka...snacka om ohållbart!

Den senaste tiden livsmedelsdebatter ger en fadd eftersmak. I en värld helt utan konserveringsmedel och med bara rent kött skulle så mycket slängas att priserna skulle gå i taket och tusentals grisar skulle sätta livet till bara för att hamna i sopnedkastet. Konumenternas hysteri och okunnighet är ohållbart miljömässigt. Om man vill ha pålägg utan tillsatser får man köpa lufttorkat, det är den enda produkten som klarar av en innehållsförteckning med bara två poster (kött och salt).