Glam Up Your Life

Veckan hare varit hysterisk och händelserim och med alldeles för lite tid över för bloggande. Detta är mina tio höjdpunkter för veckan:

1) Arbetsintervjuer
Efter två månader av envist stångande mot en betongmur börjar folk äntligen ringa upp och vilja prata med mig. Vem vet, snart kanske jag har en annan titel än charktant...spännande och mycket, mycket skrämmande...på ett bra sätt.

2) Thailändsk massage
I en liten lokal nära Carlanderska har den bedårande söta Kitty sin salong där hon ger trötta muskler lättnad. Med starka nypor knådar hon igenom hela kroppen till skön klassisk musik och det är verklugen ett pånyttfödelse för både kropp och sinne!

3) Aerobics med Tobias
Jag vågade mig till sist iväg till Aerobicstimmen på Friskis och Svettis i Partille med Tobias, vår alldeles egna lilla dansanta hunk. Jag var livrädd för att göra bort mig genom att inte hänga med på ett enda steg, men det gick riktigt bra och jag var redigt svettig efter en timme fylld av jassé och andra coola steg.

4) Semlor!
Jag brukar faktiskt bara äta en enda semla på just fettisdagen. Men i år blev den en och en halv. Min pojkvän jobbar i Lerum och köpte med sig semlor från Petterséns och de var himmelskt goda! Massa mandelmassa med mycket smak! Yammy!

5) Vårfärger
Hemtex svämmar över av glada paseteller och efter en liten rokad är vår hall nu fylld av gröna kuddar och ett fint draperi som döljer alla dystra vinterkläder. Sovrummet har i sin tur fått syrénfärgade kuddar som matchar min fina runda hattask med alla mina underkläder i.

6) Thé
Är man frusen finns det inget bättre än en kopp thé. Jag gick in på Kahls för första gången på väldigt länge...och trots att det är dyrt att köpa lyxigt lösviktsthé så är det ju så himla roligt att få sniffa sig igenom alla sorter och testa nytt varje gång. Favoriten är dock fortfarande Yogithét.

7) Legally Blonde
Ja - den är hysteriskt löjlig...men jag kan bara inte låta bli att bli förförd av den här söta och lätt (svårt?) naiva filmen. Ett fluffigt, dunigt rosa moln fyllt av positivitet lägger sig över den annars så grå februaritiden.

8) Green & Black's Organic Dark Chocolate
...made with the finest Trinitario cocoa beans for an intense taste. Här behövs nog ingen kommentar tror jag....

9) Fågelskådning
Någongång i november offrade jag ett rött skosnöre för att sätta upp tre fågelbolla rutanför fönstret. Bollarna har varit skrämmande tomma, inte en enda pippifågel...förrän i morse då en ensam liten mes landade och pickade i sog nåt halvt gram frön innan den flög sin kos. Hoppas han tar med sig sina polare nästa besök. 

10) Nygammal mobil
Då min senaste mobil har börjat leva sitt eget liv har min förra återfått sin tjänst. Jag har faktiskt glömt varför jag dumpade min silvriga LG med spegel. Den fungerar alldeles utmärkt och är mycket bättre än den jag bytte till. Dessutom hade jag den när jag bodde i Berlin så varje gång jag tar upp den sköljer en skön nostalgisk våg över mig.

Som vissa av er kanske vet så jobbar jag extra i en delikatess i en stor butik i förorten. Inte det mest glamourösa av jobb, men det ger cash för dagen och mina kollegor är underbara...(och det yrke jag utbildat mig till är pressat mellan lågkonjunkturens käftar). Sen jag började jobba där för ungefär 2,5 år sedan har jag upptäckt vildsvinssalami, San Daniel-skinka och manchegoost...tre godbitar jag rekommenderar er alla att testa. Jag har också upptäckt att hanteringen av kött var långt ifrån mina föreställningar. Lugn nu, det kommer inte att komma något sensationellt avslöjande om mat som tappas igolvet och sedan plockas upp eller något annat Janne-Josefson-ish...det här inlägget är motpolen i just den debatten.

Det finns en myndighet som heter Miljö & Hälsa som står och bevakar vartenda steg vi tar i vår lilla deli...jag föreställer mig det som ett gäng elaka gubbar med bacillskräck och hypokondri klädda i mörk kostym som aldrig någonsin jobbat i en delidisk själva. De sitter i nån stel sal och sänder ut bestämmelser som är helt omöjliga att följa, ekonomiskt ohållbara och helt uppåt väggarna knasiga. Framförallt är de flesta av dessa bestämmelser totala klimatbovar och miljöhot.

Eller vad sägs om följande historia: Vi vill sälja ekologisk skinka. Visst säger byråkraterna, men då får ni se till att den aldrig nuddar någon annan oekologisk skinka och varje gång ni skall skära den så måste ni slänga första skivan då kniven varit i kontakt med oekologiska produkter. VA!? Var låg logiken i det? Den ekologiska skinkan var nästan dubbelt så dyr som den vanliga skinkan, men många kunder ville testa och köpte kanske två skivor. För varje två skivor jag skar till en kund fick jag alltså kasta en...dvs vi kastade en tredjedel av skinkan. Ekologiskt? Inte i mina ögon! Inte konstigt att den var så dyr med det svinnet.

Eller alla skinkor som inte ens är öppnade men som går ut om tre dagar. De får vi inte sälja, vi får inte ta med oss hem och frysa in och vi får inte ge bort till t.ex. stadsmissionen. Sju kilo vinmarinerad rostbiff hade nog glatt de hemlösa.,,,men nej. Vilken stor person som bestämt detta vet jag inte, men idiotiskt är det iaf!

Det känns lustigt (eller snarare olustigt) att mitt i klimat-och miljödebatten som får oss att köpa ekologist och byta bil ännu inte nått charkprodukterna. Kunderna kräver att jag öppnar nytt fastän att det inte är något fel på den redan öppnade produkten vilket ofta resulterar i högt svinn...vi får helt enkelt kasta mängder av mat som inte är dåligt. Sen det här med pressade skinkor som det blev ramaskri om...vad är det egentligen för fel i att använde mer av det kött som en gris ger? Är man normalt funtad och någorlunda insatt kan man dessutom läsa på paketet om det är en pressad skinka eller inte, dessutom syns det. Tänk om man för varje slaktad gris bara skulle använda kotlett, filé och ren skinka...snacka om ohållbart!

Den senaste tiden livsmedelsdebatter ger en fadd eftersmak. I en värld helt utan konserveringsmedel och med bara rent kött skulle så mycket slängas att priserna skulle gå i taket och tusentals grisar skulle sätta livet till bara för att hamna i sopnedkastet. Konumenternas hysteri och okunnighet är ohållbart miljömässigt. Om man vill ha pålägg utan tillsatser får man köpa lufttorkat, det är den enda produkten som klarar av en innehållsförteckning med bara två poster (kött och salt).

JAg följer rätt många serier, inte slaviskt kanske men jag missar helst inte något avsnitt av CSI NY, Ugly Betty eller Bones...men det finns ett program som är heligare än något annat! Varje Söndag bänkar jag mig med popcorn framför ettan och tittar på den brilljanta humorduon Mia och Klaras helgalna upptåg.

Det är något speciellt med deras humor...den är inte så uppenbar, lite lågmäld och oftast med en hel del allvar bakom. Som när den nyskilda Gulletussan ("Pappi har fått en annan att snutta på") har hört att ugndomar skär sig när det gör ont inuti och ska testa med de rosa doftljusen tända. Eller Tabita  som med stringtrosorna högt över jeanslinningen står och röker under köksfläkten samtifgt som sonen hoppar i sängen bredvid det senaste one night standet. Hysteriskt roligt...men någonstans är det obehagligt också eftersom det finns en verklighet därute som inte är så långt ifrån Gulletussan, Tabita och alla andra tragikomiska figurer.

Mia och Klara är ingenting man alltid måste skrattar högt åt, det är ingen enkel humor, men det är helt enkelt lysande bra verklinghetsskildringar med ett par rejäla skruvar.

Trots att jag är mån om att försöka ge en hyfsat intellektuell image, så är jag inte alls bra på att läsa böcker. Det blir mest korsord, GP och Kalle Anka. Men Carl-Johan Vallgrens nya roman "Kunzelmann och Kunzelmann" har verkligen fått mig att längta till löning så att jag kan springa ut och köpa denna historia om konst och lögn. Vallgren är enligt mig Sveriges mest intressanta person. En mysitisk allkonstnär som briljerar oavsett om han skriver trallvänlig musik med sylvassa texter eller konstnärliga romaner. Han verkar också ha två distinkt olika stilar. Antingen ser han ut som en romantisk trubadur i nån ljusblå linnekostym med blommig skjorta eller som en kulturkorp i helsvart. För att spä på hela Jekyll and Hyde-stilen så har han bott både i Stockholm och Berlin...finkultur och fulkultur....nobelfesten och burleskteater...champagne och berliner weisse...ni förstår vad jag menar. Sen är det ju bara ett plus att denna mann likt Sean Conery åldras som ett årgångsvin.

Jag som aldrig blir sjuk har nu legat flera dagar i något som verkar vara ett kollage av alla otrevliga förkyldningsförknippade syndrom du kan hitta; torrhosta, slemhosta, feber, snuva, huvudvärk och allmän slutkördhet. Måndag, tisdag, onsdag låg jag däckad framför TV:n och glodde non-stop, och när jag gick ut i köket för att koka thé så flåsade jag som om jag sprungit ett maraton när jag kollapsade i soffan igen. Sträcksömnrekordet ligger numera på 15 timmar...tror inte jag sovit så länge i sträck någonsin förut...inte ens som bebis.

Det bra som kommit av detta är att jag fått värsta tvättbrädemusklerna av all hosta och att jag faktiskt hitta några day-shows som faktiskt är värda att titta på. Här är de få som gjorde sjukdomen uthärdlig:

1) Far Flung Floyd (kanal åtta, nån gång efter frukost och nån gång på eftermiddagen)
Klassiska kocken floyd är i asien och gläds åt de gigantiska jätteräckorna, de aromatiska kryddorna och den trevliga befolkninge. Då doch då kokar han ihop nåt på tre sekunder med ingridienser ingen människa på denna sidan sibiriska järnvägen kan få tag på...men det är ju inte för recepten man tittar på Floyd, utan det är för att Floyd är så far flung och en riktig karaktär. Mitt favoritcitat är följande: "The air is full of aroma...and I'm full of whisky"

2) Ellen de Generes Show (runt ett eller två på femman)
Jag kan inte låta bli att älska tjejen i tygskor och slipover... humor, karisma, lätt utflippat, Oprah kan slänga sig i väggen. Långt från snyftiga historier och obotliga sjukdomar väljer Ellen istället att göra en lättsam talkshow som går i full fart framåt (tror attt en genomsnittsintervju ligger på tre minuter) och som verkar ha som huvudsyfte att alla skall ha roligt och trivas. Mer sånt!

3) The Simpsons (fyratiden och åttatiden på sexan)
Behöver ingen presentation...det är bara hysteriskt roligt- Även om sexan envisas att köra repriser på repriser på repriser.

4) Rachel Ray (trean halv elva)
Rachel är en sån där girl next door-tjej som inte är size zero, inte har plastbröst och inte läst en enda etikettbok. Hon flummar runt lite grann med några gäster i halva programmet och andra halvan flummar hon runt i köket och lagar rejäl mat som man faktiskt kan laga själv (tro mig...jag har testat). Halvitalienskan som bor i New York och älskar Mexikanskt är nån sorts frizon från allt tillrättalagt Hollywoodsnyggt. Fantastikst skönt och välbehövligt!

5) Supernanny (till frukosten)
Jag är inget fan av barn...de förstår sig inte på mig och jag förstår mig inte på dem. (Förutom en gång då jag i en klädaffär plötsligt hörde en späd röst bakom mig säga "mamma, mamma...titta vad fina skoooor hon har...såna ska jag också ha när jag blir stor!". Mitt hjärta blev till en geggig liten hög...så sött!) Men det finns någon liten del av mig som tilltalas när barnen och föräldrarna från helvetet förvandlas och den där ungen som tidigare kallade sin mamma för bitch förvandlats till den sötaste ungen i världen och istället säger "I wuv you mom!". Jag tror att det är för att det är skönt att se att det inte är fel på ungarna utan på uppfostringssättet. Dvs att när den tiden kommer så kan jag påverka om det är en liten djävel eller en nallbjörn jag kommer ha.



...och så rock bottom:
Married...with children
Jag får kalla kårar av den här horribla serien med könsroller gjutna i cement! Det är det värsta jag sett...Meet the Feebles var bättre och hade mer djup!
Jag tror att jag sammanlagt sett max tio minuter av denna smörja och på den tiden har man gjort narr av tjocka flertalet gånger, påpekat att fruar bara är ett jobbigt bihang som kräver pengar, ingen vill ha en om man inte är snygg och detta gäller för både män och kvinnor, män bara tänker på "hooters" och att är man snygg så är man dum och tvärtom. Dessutom går manuset i princip bara ut på att alla skall förolämpa varandra hela tiden. Vidrigt...och då struntar jag att det är kult...